Denna stadspärla med lanthandelskänsla och personlig service grundades redan 1932 - då under namnet Java Importen - samma år som skåneprofilen Fritiof Nilsson Piraten debuterade med Bombi Bitt och Jag. Kanske var det just på Tehuset Java som han inhandlade bönorna till sitt kaffe under sina besök i Lund. Säkert är i alla fall att många kända Lundaprofiler trängts med vanliga Lundabor och andra framför disken och botaniserat bland alla de te- och kaffesorter som erbjuds.
De nuvarande ägarna, som tog över affären 1972, har utvecklat den ytterligare och idag är Tehuset Java en självklar institution mitt i Lunds myllrande centrum. Dagens kund är precis som 1932 en medveten, kvalitetsälskande person som hos Tehuset Java hittar både det gedigna traditionella och det överraskande nya oavsett om det gäller kaffe, te eller personligt präglade gåvor att ge till vänner och familj.
Kvalitet, tradition och nytänkande är ledord för familjeförtaget Tehuset Java, som nu har gått vidare till nästa generation.
Företaget grundas - året är 1932
Att i det kaffehustäta Lund på 1930-talet starta ännu en affär (det fanns redan 14 st) där dessa njutningsmedel kunde köpas, kan synas våghalsigt eller till och med dumdristigt.. Men John Andersson (sedermera Arnerius) från Furulund vågade – och vann. Året var 1932, det nystartade företaget fick namnet Kaffeimporten Java och den första butikslokalen trängdes ihop i en liten lokal i ett 1700-tals hus på Västra Mårtensgatan 8. Man startade även en filial på klostergatan 1944 kallas ”Bullis” (hade även konfektyr som specialitet) och i början av 60-talet tillkom även ett stånd i Saluhallen.
En kärnkaffebutik
I Början och under en lång, lång tid framåt betydde förstås kaffet mycket för Java (förkortat namn på affären) I skyltfönstret hade John Arnerius placerat ut en liten devis med uppmaningen ”Köp edert kaffe här” och det gjorde de; de första åren köade folk lång ut på gatan, något som håller i sig än idag. På 1940-talet blev Java en så kallad licensierad ”Kärnkaffebutik” dvs. man sålde deras kaffe (bla. Colombia blandningen), hade en skyld med deras varumärke på med mera. Skylten som torde vara från 1950-talet hänger kvar på fasaden än idag.
Kaffet kom från Kärnkaffes lager i Helsingborgs hamn. De ädla kaffebönorna levererades även direkt till privatpersoner runt om i staden från firmabilen. Arnerius, som hade en stor och trogen kundkrets även utanför Lund, gjorde för varje vecka upp ett noga ”körschema”, de flesta skulle ha kaffe, te, lite kakao och en del annat.
Krig & Kaffe
Andra världskriget och kaffe gick inte så ihop. Svensk husmödrar, även lundensiska var i upplösningstillstånd. Stina Mathias stod för hela affären mellan 1942 och 1945 då John Arnerius var inkallad. Under den långa kafferansoneringen så var ett kvart kilo äkta kaffe på tre månader allt man fick köpa. I övrigt fick man försöka hålla tillgodo med olika surrogat att spä ut det hela med – mångas pretentioner sjönk en del under krigsåren…
Om malning och rostning
Man kunde välja mellan flera olika malningar, det vanligast var finmalet (för bryggning), men det fanns även grovmalt (för kokning). Vid skylfönstret utmed gatan, fanns från början den stora kaffekvarnen med sina tre malninscisterner och det tre karakteristiska snurrande hjulen. Dessa hjul fanns lite varstans i de små kaffebutikernas skyltfönster som ett trevligt signum, men hade ingen funktion för själva malningen. När det gäller rostningen av kaffet så fanns det i början bara Colombiablandning och mörkrost. Det var första på 1970-talet som andra rostningar kom in i bilden; bland annat fransk och italiensk blev populära.
Stamkunder och köptrohet…
Det var ofta mycket folk i den lilla affären. Gullan Jönsson, expedit på 1970-talet, kommer ihåg ”Till exempel en lördag, när alla skulle ha sitt kaffe, så var det svart i hela affären från morgonen till vi stängde”. De flesta var stamkunder; Gullan håller inte för otroligt att de var omkring 500 och hundratalet var så goda kunder att de inte närmare behöver förklara vad de skulle ha i kaffeväg. Det räckte med kodliknande meddelande typ ”en halva”, ”det vanliga” eller ännu mer verbalt snåla som nöjde sig med det där väl inarbetade tecknet till expediten bakom disken. En särskild form av stamkunder var torghandlerskorna som efter väl förrättat varv på Mårtenstorget brukade slinka in på Java för ett kilo eller två nymalet. Gullan erindrar sig att ordningen med alla dessa korgar i den trånga affären då inte var den optimala.
Den viktiga förpackningen och rabattmärket
I affären såldes kaffet mest i kvar, halv och kilo och själva förpackningen var en procedur som hette duga. Kaffet skulle första slås in i ett papper som sedan förpackas i en tjock glansig påse (för att i någon mån hålla kvar kraften i kaffet längre) med en gummisnodd om. Det var väldigt noga att det var fin inslagit. Påsarna var tryckta med Kärnkaffe och åtmindstånde i början även med firmanamnet Kaffeimporten Java.
Colombiakaffe som var det dyrare kaffet hade blå påsar och Santoskaffet gröna.
Alla påsar fästes med en gummisnodd och som kronan på verket, det antal rabattmärken som kaffet motsvarade. För ett halvkilo kaffe fick man i början rabattmärken för 25 öre, dubbelt för ett kilo osv. När ett häfte i boken var fullt motsvarade det 2 kr och kunde bytas ut mot pengar eller varor i butiken.
Birgitta Troberg, dotter till Arnerius första expedit Gunborg, kommer till exempel ihåg en hel kaffeservis som kommit i familjens ägo på så sätt. Rabattsystemet försvann inte förrän i slutet av 1970-talet och är idag ersatt med bonusstämplar som gäller endast te och kaffe.
Den lilla kolonialaffären
Visst fyllde förföriska ångor av nymalet kaffet denna lilla lokal, men eftersom året gick blev det allt mer klart att ett kassaregister inte enbart är nöjt därav. Konkurrensen var hård och Java hade i början karaktären av en – om än liten – kolonialvaruaffär över sig. Här fanns till exempel socker, kex, chokladkakor och annan konfektyr, stora karamellburkar för ungarna och flytvaror för far i form av punsch.. Dessutom kunde här införskaffas kaffe- och tekannor, koppar, fat, brickor, burkar och liknande.
Fam. Skeppstedt tar över
År 1971 köpte Ulf och Jannike Skeppstedt en gammal nerlagd tobaksaffär vänster om Java. Deras nya affär kom att sälja kläder, skärp, träskor, marmelad och mycket mera. En diversehandel som kom att få namnet Ylle & Mandel. Detta leder oss till Java som John Arnerius ville avveckla året därpå. John lämnade över stafettpinnen efter jämna 40 år som kaffe och tehandlare. Ulf och Jannike tog över, slog ut väggen mellan butikerna och de två affärerna blev en lite större. Den sista kaffekvarnen och hjulen i det lilla fönstret fanns kvar en bra bit på 1970-talet, då Jannike var tvungen ta bort den för att den dånade för mycket i den lilla butiken. En annan originell detalj var att man köpte sin honung direkt från Tage Mårtensson på gården. Den gamla Kaffeimporten Java har nu blivit Tehuset Java och är en av Lunds kanske populäraste och mysigaste affär.
Lundablandning
Vårt mest uppskattade te, Lundablandning, är ett te som speglar staden Lund, där tradition och förnyelse alltid har mötts i en tilltalande blandning. Precis som staden drar till sig människor från hela världen lockar Lundablandning köpare från både när och fjärran. Vi har många återkommande kunder från hela världen som kommer till oss för att köpa en påse som de kan ta hem och bjuda familj och vänner på. En mycket uppskattad present är Lundablandning i plåtburk med motiv från butikens exteriör. Lundablandning är ett te som passar alla teälskare, både den som vill ha ett traditionellt te och den som söker något nytt och annorlunda. Blandningen är en väl förborgad hemlighet, som förvaltas varsamt av den nya generationen ägare.