Rooibos

Ett te som blivit väldigt populärt på senare år är det röda te som kallas för rooibos. I själva verket är det emellertid inget riktigt te, eftersom det inte görs på blad från tebusken utan av den sydafrikanska rooibosbusken, som även kallas järnbusken. Dess latinska namn är Aspalathus linearis och den tillhör baljväxterna. Rooibos växer naturligt endast i Västra Kapprovinsen i Sydafrika och började odlas i större omfattning så sent som på 1930-talet. Lokalt har rooibos emellertid använts i många hundra år, framför allt som medicinalväxt. Tillverkningen går till så att bladen under perioden januari till och med mars plockas, strimlas och sedan oxideras och torkas. Oxideringen och torkningen gör att smaken förstärks och att den för teet så typiska röda färgen blir mer framträdande. Rooibos innehåller inget kaffein och har därför inte samma uppiggande effekt som vanliga teer. Det gör att det är en lämplig dryck för barn och personer som av olika skäl vill undvika koffein men ändå vill dricka te. För personer som har svårt att somna är det ett utmärkt kvällste, eftersom det förutom att det inte innehåller koffein dessutom verkar milt lugnande. Det röda teet innehållet ingen garvsyra och det kan därför rekommenderas till personer som har problem med känslig mage. Även gravida som lider av sura uppstötningar på grund av att barnet ar upp mycket plats i magen kan med fördel dricka rooibos, eftersom avsaknaden av garvsyra gör att syraproduktionen i magen inte ökar lika mycket som om man dricker ett vanligt te. Av tradition sägs rooibos kunna lindra kolik hos barn och i Sydafrika dricks det därför av ammande mammor. Även en rad andra hälsoeffekter har tillskrivits det röda teet, men än så länge har få av dessa effekter kunnat bevisas genom forskning. Rooibos innehåller fluor och många mineraler, men mängderna är så små att det krävs att man dricker stora kvantiteter för att kroppen ska påverkas. Till skillnad från andra teer kan rooibos dra länge i vatten, eftersom det inte blir bittert.