Pu’er

Pu'er är ett synnerligen speciell sorts te. Det tillverkas i Kina och har tusenåriga anor. Den kanske mest uppenbara skillnaden mellan pu’er och andra teer är att pu’er produceras för att lagras under lång tid, och att de i likhet med till exempel lite bättre viner vinner på lagringen. Pu’er-te produceras i regionen Yunnan i sydvästra Kina och har fått sitt namn av en stad i regionen. Det har länge använts inom traditionell kinesisk medicin för att lindra olika åkommor.

Historia

Pu’er-te har även haft en historiskt intressant betydelse i Kina. Under många hundra år fraktades enklare former av pu’er-te packat i hårda kakor på upp till flera kilo med häst eller på människorygg längs den så kallade Tevägen från Kina till Tibet, där teet byttes mot de tåliga och snabba hästar som tibetanerna födde upp och som kineserna använde i sin armé. Det pu’er-te som såldes och fortfarande säljs till Tibet består av de grövre bladen från tebusken samt en del stjälkar. Det är ett ganska kraftigt och strävt te, som i Tibet serveras med jaksmör och salt och som har en självklar och framträdande plats i den tibetanska kulturen. Även om många i de yngre generationerna föredrar andra, mer moderna drycker är det fortfarande många som håller fast vid de gamla tibetanska tetraditionerna, och om en tibetan får besök av gäster är det nästan otänkbart att inte servera en kopp rykande hett te med jaksmör.

Tillverkning

Pu’er-teer finns i två olika varianter: gröna, som är den traditionella sorten som mognar mycket långsamt, samt mörka, som är en relativt ny variant, som genomgår en process som uppfanns på 1970-talet och som gör att teet mognar fortare.

För att producera pu’er-te används en speciell, storbladig variant av tebusken, som växer i Yunnan. De nyplockade bladen läggs ut för att torka lätt, varpå de hettas upp i stora pannor – precis som vid framställning av grönt te – för att sedan försiktigt rullas och knådas till rätt form. Vill man framställa grönt (ibland kallat färskt) pu’er-te får de behandlade bladen sedan torka i solen, innan de pressas ihop till hårda, kompakta kakor på allt mellan 100 gram och flera kilo och sveps in i papper eller bambublad. Det vanligaste formatet är kakor på mellan 300 och 500 gram.

Lagring

De färdiga kakorna med grönt pu’er-te måste sedan lagras för att utveckla sin speciella smak och sina särskilda egenskaper. Idealiskt sett ska pu’er-te lagras i fuktiga och kalla stenhus eller i grottor. Under den långa lagringen inleds en långsam oxidering och med tiden mörknar tebladen, samtidigt som en mängd olika aromer och smaker utvecklas. Att jämföra med lagring av vin är inte helt fel, för på samma sätt som ett vin mognar och utvecklar både komplexitet och karaktär under år av lagring förändras ett pu’er-te på motsvarande sätt.

På samma sätt som ett vin som lagrats för länge kan bli ”platt” och förlora mycket av sina särdrag och smaker kan ett pu’er-te också lagras för länge, men det beror i hög grad på årgång och hur teet skördats och behandlats. I teorin finns det ingen bortre gräns för hur länge ett pu’er-te av hög kvalitet kan lagras och riktigt gamla kakor säljs för svindlade summor till samlare och finsmakare världen över. Givetvis går det alldeles utmärkt att dricka ett pu’er-te direkt efter att det producerats, men då skiljer sig inte smaken nämnvärt från andra gröna teers. Det är just lagringen som utmärker pu’er-teer, och som gör dem speciella. Den speciella oxidation som sker under lagringen gör också att pu’er-teer inte går att klassificera som varken grönt eller svart te. De intar därför en särställning bland världens teer. Förr i tiden användes kakor med pu’er-te som betalningsmedel i Kina.

Mörka Pu'er-teer

Den mörka varianten av pu’er åldras eller mognas på konstgjord väg genom att de knådade och rullade bladen lagras och vänds i en varm och fuktig miljö där olika mikroorganismer ser till att bladen ”mognar” på ett sätt som motsvarar den mognadsprocess de gröna pu’er-teerna genomgår i de fuktiga och kalla stenhus där de lagras. För de mörka teerna går processen emellertid betydligt snabbare och det går därför fortare att få ut ett färdigt te för konsumtion. Värt att påpeka i detta sammanhang är att när vi säger ”snabbare” så talar vi ändå om en lagringstid på mellan ett halvt och ett år, så i det avseendet är det ändå ingen löpande band-produktion. 

Även mörka pu’er-teer kan lagras och vinner ofta på det, men generellt sett går de att dricka betydligt yngre än de gröna sorterna. Eftersom de gröna typerna tar längre tid att producera och dessutom mognar på ett mer traditionellt – och i mångas ögon mer naturligt – sätt betraktas de ofta som bättre och mer genuina än de mörka teerna. Det är dock viktigt att poängtera att även ett mörkt pu’er-te håller oerhört hög klass och ett mörkt pu’er-te av hög kvalitet kan ofta vara att föredra framför ett grönt av sämre kvalitet. Generellt kan man säga att de mörka pu’er-teerna inte kan lagras lika länge som de gröna och att de inte heller utvecklas lika mycket under lagringen. Den bortre gränsen för hur länge ett pu’er-te kan lagras ligger därför närmare i tiden för ett mörkt te än för ett grönt. Tillgången på pu’er-te är ganska begränsad på grund av det höga priset, så därför kanske man inte alltid befinner sig i en situation där man har möjligheten och privilegiet att välja mellan gröna och mörka varianter, och då får man glädja sig åt det man kan få tag i och njuta av det.

Bryggning

När man ska dricka ett pu’er-te ska man från tekakan med en kniv försiktigt försöka lirka loss de hela tebladen. Helst bör man inte bryta bladen, eftersom de då kan utveckla en viss bitterhet. Vid bryggningen ska man använda så hett vatten som möjligt och gärna skölja bladen hastigt en gång med hett vatten, innan man häller på nytt vatten och brygger teet. Cirka fem gram te får dra i mellan tre och fem minuter. Ofta vinner pu’er-teer på att dra flera gånger, så den andra eller tredje koppen smakar ofta bättre eller mer utvecklat än den föregående koppen.

Pu'er-teer sägs hjälpa mot matsmältningsbesvär och diarré. Det anses även kunna sänka kolesterolhalten i blodet. På senare tid har pu’er-te emellertid uppmärksammats alltmer i västvärlden som en exklusiv delikatess och följaktligen kan priserna på riktigt bra pu’er-teer vara väldigt höga.

Smakkaraktär

Smaken på ett pu’er-te är inte alltid omedelbart tilltalande de första gångerna man dricker det. För många handlar det om att lära sig att uppskatta den mycket speciella karaktären hos pu’er-teer. Det kan kanske upplevas som lite motigt att behöva vänja sig vid ett te, men om man härdar ut så belönas man med smaker som inte kan mäta sig med mycket annat.

Man får förbereda sig på smaker och aromer som för tankarna till jordkällare, stall, läder, grönsaker, frukt och tobak. Även här går det att dra paralleller till vin, som ofta också kräver träning och tillvänjning för att uppskattas efter förtjänst. Som ett komplement till eller ersättning för vin kan Pu’er-teer med fördel drickas till mat, gärna till kraftiga rätter, till exempel mustiga köttgrytor eller rökt fisk. Man kan emellertid även prova att dricka pu’er-te till en dessert bestående av frukt eller söta bakverk. Det kan bli en intressant smakbrytning.

DEAL OF THE DAY

Zaara - Tekanna med sil 0,5L

 
 
199 kr 299 kr SENAST SåLDA VARA